Norrländska Korrespondenten – 12 december 1860, sida 3

AR BBB33333:: drömmar och wårmde sig wid fina förs hoppningars flamma, Det fanns få moce fet i Madias ord, fom han kunde uttyda illa, men derför akiade han sig noga. Wid illusionerna håller man gerna oh långe fast, til def de alldelee för stingras såsom agnar för winden. Brukspatron Holr qwist war på Gröns dala en mycket wälkommen och gerna serd gäst, emedan han war en of Baronens bästa och närmaste wånner. Han hade ett stålligt och manligt ufseende, likasom ett tedbart wåsende, och war i orten mycfet ansedd. Hans fru war en högbarmad mattona fom med mycken wärdighet upps bar dea stota guldkedja, fom ringlade fig kring hennes hals och öfwer bröstet föl ner till den stora brosch, fom uppbar hennes dyrbara guldur. Det dröjde icke länge, innan ungdomen grupperade fig för fig sjels. Men de äl bre hetrarna togo sin tiljlygt till fpels bordet. Baronen fpelade ide ofta, ide heller gerna, men alltid utmärkt wäl. För att ide göra wiran alltför trägen, anmodades Jnspektor Strömberg att blifwa sjerde man, och det war Han fom domincs rade spelet. (Fetts.