MWerkligen? Har du ide hört, Maria, att wägen tll en owän år lång, men till en wän altid fort. Det ligger mycken sanning i dina ord ... Tror ou, ati det skulle wara farligt får mig att försöka föra junker Thomas. MWift ide — swarade Arel oc lemnas de tömmarn fröken Ekekrona, fom drog fina små händer ur den yfwiga muffen och emottog dem. MWaria körde ganska fort. Men löjtnant Arel sktufwade fig i flår ban och wände fig mer och mer emot fin sköna granne, på hwilken han kastade glö: Bande blickar. Maria låtsade ide gifwa aft på något annat ån junfer Thomas. Emellertid fann hon nu för godt yttra! YWi harwa redan åkt ganska långt; jag tror, att wi måste wända hem. Will du wara god och wånda, Åxel, annars för jog i full i snödcifwan ... och det more mydet roligt, men jag år ändock rädd derför. Löjtnanten wånde helt ledigt, hwacefter ban åter lemnade tömmarne åt Maria, fom förde om möjligt fortare ån förut. De woro alltså redan på återmågen, oh Arel beslöt att uttala, hwad fom låg