Norrländska Korrespondenten – 12 december 1860, sida 2

K., och grupperade fig kring fin ung. domswän. Men srålen Ekekrona tog få godt, och hennes strålan de öga fade tydligt, att hon wille antaga förslaget. Hon sastade blott en fråganee blid på tante Amalia; och tante Amala, den goda själen, swarode: Hör oll del, om du wil åta uten stund, Maria skall du taga på dig din pelakappa och lläda dig wal . . . il fait froid aujourdhui, mon enfant. — Löjtnant Arel, som tittade ut genom fönstret och fåg, att hans mårderade flåds trafware ännu ide war frånspånd, gaf genast ordres, att han skulle soras fram. Det skedde, och inom några minuter suto de unga, wål ombonade med tenshudar, i släden. Det pråktiga, swartglänsande freaturet tuggade site betjel med fradga och stod trampande och yster fom en fladds rande eldslåga. Med en stormwints fart bar det af utåt landswägen. Löjtnant Arel afdröt den för honom pins samma tystnaden med dessa ord: Hwad tyder du om min junker Thomas, Mas ria ? Womordentigt! Kallar du din bäst