Norrländska Korrespondenten – 8 december 1860, sida 3

intryc. Emellertid wisade hon det icke fåt nägon, utan behöll der för sig allena. Hwad hon tyckte och tänkte vm dessa verser, derom blef deras författare aldrig underkunnig. Emellertid hade herr Berge man, owetande eller ide, träffat en sträång inom hennes wåsende, fom ingen utom en sånggudinna någonsin wågade midröåra. Maria, fom få wål förstod och före mådde behercffa fina känslor och fin wilja, låt aldrig genomskada fig af någon fråtvs mande perfon; men då någon med mwerilig tillgifwenhet och wånffap nalkades henne — (sädan är menniskonaturen) — då war hen en öppen bok, hwars innehåll det wånliga ögat kunde läsa rad för rad. Eadast oblida omstandigbeter hade under sednare tiden gjort henne — icke inbunden mer tystlåtnare ån förr.