del jemte en yttring af ett godt och ådelt hierta. Författaren will hår taga tillsället i alt ott bedja läsaren om ursåkt, att han så länge uppehållit sig hos innewänarne i torpet och wid deras små hwardagsbeflyt. Men han lofwar att redan i nåfta kapilel införa läsaren i en societet, der man til och med fan få höra fransyska talas, — ifall sådant roar. Författaren roar det ide. Men för att få troget fom möjligt afspegla händelsernas gång, och file dra de personer, hwilkas bekaniskap redan år gjord eller ännu fan göras, wågar han icke öfwerhopa något så wigtigt, som att bildat folk kan sin fransyska och äfwen låter förmärka det. Kap. 5. Nyärsvisiten på Gröndala. Ett frieri. Nvärsmorgonen säg man druksherrarne wandra från kontorsbyggningen fram till herregärden under högtidlig finnes slämning, samt efter en gammal dum was na uppsträckta i swarta kläder och hwita balsdukar, för att önsta godt nytt år. De inträdde först hos fin prineipal, baron Elekrona, fom emottog deras Uuppmwaktning med synbart nöje. Derefter gingo