grafkor tillhörtgt stt hercesåte i sodnen ellet någon grassten öfwen en afliden ständsperson, der wåra tufwor och ogräs öf wer den fläck, hwarest bonden eller arbe: taren hwilar namnlös och hågkomsilös. Jag will emellertid ide göta mig ftoldig tid någon öfwerdrift. Jag wet alt. för wål — och jag år glad att meta det — att mången swensk donde och arbetare både förstår att skapa ett trefligt hem oms tring fig och åfwen läta fig binda mid fäderneslandet af flere eder förre bland de öfriga sedliga och intellektuella band, fom hår oswan uppräknats. Och de, fom befinna sig i denna kategori, jag år wiss att de både älsta fädernejorden, och fans na qwar på fådernejorden, säwida ej högst speciella skäl förmå äfwen dem att lemna densamma, hwilket de återigen aldrig skola tunna göra utan saknad. Men att detta icke år fallet med den stora massan, är deklagligen endast alltför säkert. Och om således fosterlandskärleken förlorat hela fin sedliga och intellektuella grundwal, hwad äterstår deraf annat ån infstinkten, fom omedelbart fåster menniskan djuret mid den jordfläck, fom fett henne födas, och wid den bårtre eller sämte timliga utkomsten? Och fan man då ett ögonblick undra åf mer att redan utsigten til en bättre ute komst uti något annat land, utsigten att utbyta rågbrödet mot hwetebrödet och att odla en stenfri mark, kan öfwerwinna ins stinkten — eller ännu — om detta andra tand båttre lofwar uppfyllandet af flere ellet färre bland de nämnda sedliga och intelleftuella behofwen, fom wisserligen icke åro klort medwetna, men om hwilka dock tanske ätminstone nägon dunkel aning finnes.... Herrskapsklassen borde långt före detta ha afbetalt fin gamla skuld tid den arbe tande flagfen. Jag torde ide behöfwa få ga hwaruti denna skuld bestär. Under den strid, fom hos oss alltjemnt egt rum mellan lfecre od bonde, fan ide wara någor twifwel att den bättre lotten fallit på den förstnämndes sida; och jag tror ide man fon fåga att herreflags fen betet fig såsom en ädelmodig segrare. Alliför modet wutnar deremot, oc det alltför ofta upprepade och ännu oftare praktiserade Yttrandet: Gör en bonde rått, men ide godt! wittnar tilrådligt om de tänfesått, fom i detta hänscende warit rådande och wål ännu till en stor del äro det. Jag tror det ar tid att göra bonden och arbetaren något mer ån rått, emedan man alltt hittills, i trots til och med af nyssnämnde yttrande, werkligen gjort något mindre ån rått. Att nu wetka med färlek och nit för folkets förädling och bås