den rofiga munnen blefwo twenne gropare skalkaktighe:ens gropar synliga. Bao, bravissimo — utlåt fig tant, ÅAmalia. mör Bergman, ett glad win! — fa: de baronen. Din skålm din flippare! — vttrade inspektoren med ett jovialskt leende. Su infom betjenten med en for korg, fullmed paketer, och julllapparna började dugga. Jagen blef lottlös. Det behöjwer wäl ej sägas, att Mara erhäll lejonparten. Hoa war tadjam äfwen för de minsta presenterna. Så sörslöt julafton under allmän trefe nad, och då man sade hwandra godnatt, war det myden wärma och hjerilighet. Under henwägen tid fontorsbyggninge yticade Bergman, fom war en flags hielte för dagen: Om ide alla tecken swiku, börjar ett nyrt och friffare Lif in: träda på Gröndala. Märkte ni baronens utomordentligt goda lynne? Märkte ni den återwåndande elden i Marias ögon, efter en få lång tid af boctwissnande? Tring Hwllfen får förhoppning fan måt den herrliga blomster rankan linda sig. då