Norrländska Korrespondenten – 5 december 1860, sida 2

gamla plägseder. Syect Bergman — fade Maria — har ni intet rin.? Kanske jag sitter bredwid en improvis fatdr — forctsatte tante Amalia, — så uuvdet påttre — tibade hen och påfyllt: sin grannes talltit med ännu twenne fo ra skedar af den herrliga risgtynsgröten. Bergman såg förlägen ut; derefter tog han mod til fig oh improvi iseradt helt ledigt: Nåwäl, nog har jag rim, en ramsa ganfta lång, Som kunde sylla opp med gröt en föl jetong. Men det år ide lätt att alltid wara witter; Ligg ej för mycket för, tv stalden fun bli bitter. Tante Amalia lände fig en fmula ftuc: sen, men log; alla logo. ypert Bergman — fade baronen — mtanfte ni har mer of samma förråd? Bothällaren lifwad och uppmuntrad, sinsoll ganska hafttgt: vÅnnu ett rim för gröt, hwad den år god och warm? tigt ståut. Nu för tioen har man : i I . —