Norrländska Korrespondenten – 5 december 1860, sida 2

AA —c.——— göota et och of alla dem till godo. Ni skall lofwa mig, att fnart skrifwa ett poem. Ter förbryhode bolhållaren emottog söt:just det erbjudna äpplet, och genom hang hufwud lopp redan uppränningen tid et npåtepocm. Niwen den andre bothåMlaren lyckliggjorde Moria med några wänliga ord: Ni herr Rehnström — fade hon — fom ritar jnållt, isannerhet karrikatyrer, skall taga ett portrått af mig, men ni skall icke göra det sulare, än jag i werkligheten är. Tror ni, att jag år swår att träffa? 3ag år blott en suskare — fade Rhens firöm — men om fröfen tiläter, will, jag wåga fersöket. Guru det ån må utfalla, wågar jag dod försäkra, att det ide skall olifwa någon karrikator. Cmellerud flögo timmarne bewingade förbi under allmån och owanlig glåädje. Bordet serverades, och man gick att efter nordisk fed intaga en starf måltid. Man at, man druck. Men då man kom till arten en warlig rått på julafton, då utlåt jig tante Amalia: J min ungdom hörde man ofta rimmad för gråten, och deria gaf stundom anleoning Hl rätt ar