Norrländska Korrespondenten – 1 december 1860, sida 3

poem för of! Ni stall dellamera Tegnrs Arel. Herr Bergman fann fig oändligt fmid: rad och war nästan stolt öfwer att få taga Marias önskan såsom en hertskarin, nas befallning. Och saken gick i fullbordan, Bokhällaren dellamerade Axel ganska förswarligt, och kanske ännu bättre. 3föna dikt — fade Baronen. då läsningen war slutad — det är långe, sedan jag läste den; det war för min salig huflru. DÅ jag nu åter hör de wålbekanta ocden, finner jag dem skönare ån förr. Dellamatören tog ät fig en smula af dessa ord; han tyckte, att han ide fuskat bort lignät genom en dålig uppläsning. Bergman flå harefter flinga med infpet: toren och fin kamrat, bwarwid han yYttrade: Fröken Swanhwit har förswunnit; men t frållet har Felicia, drottningen på lyckjalighetens Ö, kommit til Gröndala. Stulle någon Asdolf finnas i granskapet eller wisa sig i aningens drönmar? Skål för fröken Maria Felicia! Talaren knuffade tid fin yngre kamrat och fortfor: Drid t botten, ditt mur.