Norrländska Korrespondenten – 1 december 1860, sida 3

meldjut! Med detta glas har du klingat med herr Baronen. — Jnspektoren skcattade högt. Det war i sanning bra länge, sedan man i Gröndala salong hörde ett få hjeriligt skratt. Men hwaciftån fom denna glädje, fom lifwade alla? Den långe förmörkade solen hade i aftor, klar, strålande oc) wärmande stigit opp på den husliga himmeln, som tycktes förete ide ens en skugga af något moln. Baronen fom åter ut i falongen, och smuttade på siit glas, samt började för troligt språka mid fina bokhållare om bru kets angelägenheter. Dessa blefwo å sin sida helt öppenbjerttiga, ja denna afton woro de riktigt djerf: wa och wågade såga rent ut, att det och det wattenhjulets konstruktion borde förs båutas, och den och den hammaren flål: las om. Detta ögonalick fann Maria lägligt att winka åt inspektoren att följa fig in i kabinettet innanför förmaket. Tante Amalia, som för tionde gången forskade i bulassena efter någon följetong, gaf på ingenting anuat akt. Men kabinettet yttrade Marla; -WinHP