Maria Ekekrona. Kap. 3. Taderochdoträer. Jnlafton på Gröndala. (Forts. fr. föreg. n:r.) Tante Amalia hollade, säjom warande på öfwerdlifna kartan, fälhetoideer. Men bade någon friare i hennes yngre år an: målt sig, hade hon säkert uppoffrat den pesude friheten oc undetkastadt fig Det aftenskapliga oket. Emellertid år det nu en gång få, att de olika wägarna i lifwet så till olika utsigter och äsigter af werls den od alla dess föchållanden. Tante Amalia hade på fin måg kommit iill fin åsigt och insigt i de sammanfedjade menft liga omständigheterna. Men hör på! Der märkas steg I fa lvngen; det år brufdpatronen fjelf, de: ar baton Ekekrona, fom nu intråder i fötmeket, helsat wänligt på fin votter och halffoster, samt tager plats soffan. Jag wögar försäfta låsaren, att bekuntskapen mam denne man ide skall wara utan in. tresse io han år ingen wanlig, snatare owanl:g mekusske. Man ssger, att det