L — tid sitt rum, hwarest hon skyndsamt ords nade fin klädset och sitt wackra här. Ders git hon ned i salongen, der betjenten re dan höll på att framsätta thekoppar kring det porlande theköket. Klockan började nallas sju, den wanliga samlingstimman. Rummen woro rikt upplysta, dörrarna till förmaket uppslagna. Maria steg dit in och fann tante Amalia sittande wid bor: det, ögnande på ett nyligen ankommet tiningsnummer. Denna tante Amalia war en halfsyster till bruksegaren, baron öfetrona, och hade wistas i huset såsom Marias uppfostrarinna och wårdarinna, allt sedan den tioåriga flicka misstadt sin oersättliga moder. Tante Amalia war ett fruntimmer af omkring 45 års älder och hade ett godt och wänligt utseende. Hon hade ide brift på hjerta, men saknade en faft hådlning; hon bade i alla fina dagar läst mycket romaner od) hade bildat fig en egen werld af föreställningar, fom ide passade in på den werkliga werlden. Derföre hånde det sturdom, att hon om de enklaste saker och föthållanden fällde de besynnerligaste omdömen. Hennes wrede fruktades af ingen. Hon trodde fig wara Ma.