Norrländska Korrespondenten – 28 november 1860, sida 2

att blifwa det, och jag tror med wissbet. att ni skall finna lyckosam sramtid. Gud wälsigne er! Då Maria kommit ut ur stugan möttes hon af snöhwirflar, men det bekomrade henne föga. Mörkret i skogen, trädens dunkla skuggor, ensamheten hade för henne ingen fasa. Tankful, drömmande och i fina drömmar lycklig, tilrvagalade hon flynfamt på den wälbekanta gångstigen återwägen til herregården, der ingen ut: om hushållerskan wisste något om hennes qwällswandring. Men gumman Brita satt åter ensam i fin fluga och mågde det fåra brefwet i fin hand,-samt genomgid med fin tanke ånyo def innehål. Hon war lydlig får som ett barn, hwilket på julaftonen får en älskad gåfwa. Men mor Brita hade erhållit en stor gåfwa af himlen; hon hade återfått den enda lefwande ättling af sitt fått och blod, hwilken bon i hemlighet förjt såsom död; men derom hade hon ide talat med någon menniffa. Kap. 3. Fader och dotter. Salafton på Gröndala. Då Maria wål hunnit hem ilade bon med haftiga och lätta steg uppför trappan