Norrländska Korrespondenten – 28 november 1860, sida 2

Hkgreftet följde en tydligt skriswen adress samteett P. S. Goda mormor, du skall i ditt deef äfwen derätte något om min målgörare Brufsegaren, samt om fröken Marta år gift eller förlafwad? Såg mig om pen wara fogeln flugit bort från Gröndala parker!! De Oaftadt Maria läste de sista orden med lägre rök, börde dock gumman alt, ty hela hennes wäsenee war nu blott ett an siränart hörselsinne. Leende yttrade mor Brita: Gift år wål ide unga frå ken, men om hon år förlofwad, wet jag (ide, om sådant bör man ide efterforska, ty detta åt flickornas dyrbaraste hemlighet. Säg Gustaf — afbröt Maria hastigt — att jag hwarken är gift eller förlofwad. Jag tanner ingen fästman; men om jag får någon, få ltårer han komma långt bortifcån. Det år owisst, hwem fom hade största glådjen af bet upplästa drefwet, gumman, till hwmilken det war ställdt, eller den hul da warelse, som med ett bemligt intresse läste hwarje rad? Det förra brefwet, hworom Guftaf tar fate, hade aldrig fommut fram. Derföre