Maria Ekekrona. Kav 2. Dearta lälctr det ankomna brefwet. (Forts. fr. föreg. n:r.) Detta långa dceef har jag strifwit, art du måtte få funskap om min framgång och min locka i ben nyn werlden. Kanske skall du äfwen wisa dessa rader för någon wån, fom ännu icke glömt mig, och fom då skall tolka de ord för dig, fom måhända i början äro dig dunfia Ru år oc min djertliga bön oc anhållan, att du beber någon af bruksherrarne strifwa til mig i ditt noma om dit tillkånd, och huru dma dagar förslota. Du fal oc göra mig en glädje, om du derättar mig nyheter från hemdoggden oa wåra gemertsamma mwånner. Derefter skall jag längta i kommunde dagar, 43 dess diit wäntade bref hwilar i min hand. OM nu faurwål, til wi återse hwarandro! Jog wil i mina brinnande döner innesluta dig iden ollgode Gudens milda deffodd. Din tiu döden tilgifne dotterfon Duffökji Iman