Norrländska Korrespondenten – 24 november 1860, sida 3

i —— E— —j —2 snatt swika; derföre will jag såsom wis man, nöjd med min redan stora framgång, i tid draga mig tibaka. Då fal jag uppsöfa min fåra alltid saknade hemhygd och dig min barndoms mäårdarinna allra. sörst. Måtte du då såsom fordom förnöjfam bebo din gamla fluga; men når jag kommit hem, skall du wara och blifva hos mig wänta din förwandling fom him len ännu långe måtte uppskjuta. Ofta tänker jag med sorg, att din höga älders dom fan hafwa lemnat dig i stora befymsmer och kanske i nöd, du ensamma wandretska. Sådana tankar oroa mig, der jag nu dwåljes, längt skild ifrån dig hwars stöd jag borde wara. Nu har jag dock den glädjen att funna sända dig en wexel, fom bu genom bruks inspektoren lätt skall funna förwandla til penningar. Emottog, goda mormor, denna ringa pgäfs wa af din dotterson, fom du få ofta bus rit på dina armar. (Bortf.)