Maria Ekekrona. Kav. 2. Pavia säfer det ankomna brefwet. (Forts. fr. föreg. nit.) Tid fröken Maria! Tock för ol denna goda — swarade gumman rörd. Ni ör en afbild af ever saliga fru moder. Jag minnes få grannt fom i går, når brukoshecren hemförde fin unga brud .... det war midsommarafton, och allt folket war församladt wid gärten .... och der restes majståag under glada sånger, spel och dons och rik förplägning. Och ben unga baronessan gick fram ibland foltet och helsade til höger och wenster .... bon war då blott nitton är gammal och wacket såsom ett blomster. Jfrån den stunden blef hon, den främmande, som ingen af folfet förut fett eller kande, får för alla, och allas wälgörarinna. På bruket fanns ide ett torp, huru ringa det ån war, fom bon ide besökte, om der sanns en fattig eller sjuk .... och jag war ofta med på dessa besok. Men har stigt fönfwunno de lyckliga åren. Gder