Norrländska Korrespondenten – 21 november 1860, sida 3

ringlade fig fram öfwet hjessan, hwarefter den äter fötswann och gömde sin yttersta spet6. Hwarje rörelse of hennes armar och små händer war förenad med ett fälls synt och oändligt angenämt behag. Denna älskwärda warelse satte fig på en pall wid gummans fötter och fattade hennes båda händer. Mor Brita märkte nu, att det ide war Stina; hon for med handen öfwer slickans hår och axlar. Plötsligen spratt hon till och utropade: Herre Jesus det är Mar ria! Det år min ha frona, fom i detta omwåder på julaftonen uppsökt den gamla gumman i torpet. Mor Brita fundve ide återhålla fina tårar. Hon lindade fin arm om flickans hals, och slöt hennes sköna bufwud härdt till sitt bröst. Fröken Maria Ekekrona hade hehof att luta sitt hufwud tid ett hjerta, fom klappade för henne. Hwem skulle wåga tro, att den rike oruksegarens enda, älskade dotter för detta åndamäl uppsökte den gamla fattiga gum man i hennes ringa och undangömda bo ining, henne fom gått få många gånget ,tfring jorden?