öppnades yttrade mor Brita: Du war baftigt tilbata, Stina; men ocså är du snabd i dina fötter; sådan mar äfwen jag wid dina år. Den inträdande teg, ställde en stor korg på bordet och gick derefter fram till sångeu samt sttäkte fin arm till det lila hörnffås pet. Då det öppnades, fortfor gumman: Jaså, du tager redan fram brefwet, barn. Du skall läsa det för mig mydet högt och mycket, mycket långsamt, annacs hör jag ide. Hon hade miftagit fig; det war icke Stina, fom infommit: det war en annan fslicka, fom ide tycktes wara främmande i i stugan. Den obekanta framtog ide nås got bref, ty derom wifte hon intet: men hon framtog en ljusstake, ställde den på bordet och satte deruti ett owanligt stort ljug, fom hon upptagit ur korgen. Sedan hon påtändt ljuset, aftog hon fin kappa samt den s. k. kråkan, som inswepte hennes hufwud. Den plåtsliga öfwergången från djup slymning till klart ljussten medförde ingen förändring för den gamla, som ännu famlade i sitt nattliga mörker. Först småningom klarnade det nägot för hennes