Norrländska Korrespondenten – 17 november 1860, sida 3

Huru långt är det lifwäl icke kring denna ford, der få många skilda follslag bo, och så många olika turgomål talas! Hnru många sjät har ide den goda gumman trampat, utan att ännu hafwa hunnit till det mål, der hon får hwila ut efter få många mödor. Men numera fan hon ide hemta den fåra wäskan eller båra den bort, och detta synes wara hennes djupaste saknad och sorg; hon eger wål platsen ännu, men har måst skaffa sig en vikarie, en semton årig flicka wid namn Stina. Sjelf nöd gas hon sitta dagen lång i sin ensliga stuga nåstan såsom ett inwentarium. Men inget: klagan går öfwer hennes blela läppar, att tiden år lång. Det år julafton och postdag tillika. Stina år efter wäskan. Det är ännu ide få mörft, att wi ide funna b:trakta det inre af den mosslupna flugan, der ljuset blickar in genom ett enda fönster. Man ser en stor spisel, sådan fom i all: mänhet beggnas i kök; i def närhet er hylla med några porsclinstallrickar och andra af bränd lera, likaså några stenfot, kopparskålar och öfserst ett blantiskurad: tenustop. (Forts.)