sin famn rundtomkring den wälodlade dälden. Meningen år lifwål ide att Ran. na wid det inbjudande herresätet fom wunder den wackra årstiden speglar fina hwita mnrar i de klara böljorna hwika nu ligga under ett tak af is och ett hwitt täcke, af en djup fnå Lätom of wandra mir bare en knapp Half fjerdingswäg in i den täta skogen, till ett ensligt torp, i en liten stuga med torftak och mosslupna wäggar-. Der bor gumman, fom gått omkring jorden! Hon heter Brita och benämnas af alla: mor Brita, eller i haftigt tal: mor Britta! Hon är nu mer ån sjuttio år gammai: hennes hår år grått, hennes hörsel i aftagande, och hennes syn börjat blifwa allt skummare och skummare. Men betrakta detta anlete, der ålderdomen börjat rista fina runor; du fan läsa deri godmodighet och förnöjsamhet, likasom intet bekymmer hade rum i den gaulas själ. Ännu swäfwar ett leende öfwer hennes läppar, ännu har ingen tand fallit bort ur henned mun. Och likwäl har mången sorg hutat fin wäg til hennes undangömda boning! hon har fett fina barn dö bort; hon har blifmit ensam på fin ålderdom.