Norrländska Korrespondenten – 14 november 1860, sida 3

ni den man ni dödat? Wid dessa allarliga ord såg Frans lifiom frågande upp, men lifwäl utan att förråda ens den aflägsnaste misstanka. Domaren tog ur breswäskan ett fom manwiket blad til utseendet ett bref, sirif mit af fruntimmershand. Han läste först adressen, fom war stäld til Fredrif Bausen. Derpå uppwecklade han papperet och låste: — Olvpålige! hworför återwånde du från England, der du hade förborgat dig? Hwem funde wål för dig måla antt elan br såsom förskräckligt? — Fv, flv, medan. änru år tid! Du fan ife hår wara mig till den ringaste bjelp och jag förmår ide följa dig. Jag stall dö med min kårlek tisl dig. Der uppe skall min faders före fen ande förläta mig mitt fel. Jag fånner att jag icke fan öfwetlefwa ben ga stund, då jag skall gifwa lif åt wårt gemensamma foster. Derföre farwål! lef ewigt wåll Tånk på mig frid fom på en dåd, hwars sista warmaste bön du. uppfyller derigenom att bu skyndsamt lem nar detta land och från Europa återwänder till Amerika. (Forts.) förskräckligt fått wilja bestraffa er. Kände i