Norrländska Korrespondenten – 14 november 1860, sida 3

TIorlds-beran. Omkring i mörkret här och ber En hexa går som lytta bär; Wid hwarje winkel gör hon halt OM lyser skumögd öfwerullt, J skog, wid sjö, på örslig plats, 3 stilla koja fom pala:ts Un smyger hon helt torftig fram Liksom en wanlig hjelpemadem; An är hon klädd i siort paryr, J hatt med plymer ut sig styr, Bär sider ifrån topp till tå Och guldked — många hwarf ändå! Wid kaffeborden trifs hon bäst, Sig himlar fom en lifarspreft, Men tungan fom en orms, förgjord, Bär gift i honungsföta ord. Hwem märker wäl hur skest hon glor? Ack, trollet mången gång man tror Och ser ej hur det allt i ett Gör hwitt till swart och swart till hwitt: Fördenskull ock på alla håll Är werlden full med såkna troll; Men tro ej, wän, det onda krut, Du efjeft trollas sjelf till slut! Ja, om du också stundom hör Hwad egen heder, ära rör, Så tig! Oaktadt all förtret Sök ej att wederlägga det: Går miusta ord utaf din mun, Du blir förgjord i samma stund; Ty — wet du namnet hexan fått! — Det är förtalet, kort och godt!