A äc—-— — —-T— —L — Tö — Den Stumme. Öswersättning. 4. Förhöret. (Forts. fr. föreg. n:r.) Hwartje efterforskning, huruwida Frans hade någon del i mordanslaget met Werner wid den döda qwinnans bår i Sie aetts hålada, war utan framgång, enär Werner ide med godt jamwete kunde ut: veka någon fåfom gerningsmannen, i ans feende till det uppskakade tillftänd, hwari han wd tillfället befann fig. — Stod den döda qwinnan i lifstiden i något förhållande till er, Werner von Rudl? Ob fon men antaga att hon worit i beröring, mare fig fom flågting elet älstarinna, til den onklagade? — frågave domaren. — Jag hade helst sett att den döda fålt hwila i fred — swarade Werner duntert. — Men jag ser att jag måsie tåwmma den bittra kallen. Således tili jäten. Föt ett sjerdedels år sedan hade jog ånnu i lifwet en syster, men hon