meåend chef, general Lamoriciere. såtit utföra befästningsarbeten, fom nyligen blifwit afflutade, och hwilka bestå i en gördel af bastioner, skyddad af några, föga talxika, men wäl frankerade utan: wert. Österritarne hade uppgjort eu ber fästningsplan, den de ej fingo tid att påbörja, oh fom dessutom fordrade en garnison af 30,000 man till platsens förswar. General Lamoriciere har ans tagit ett annat sssitem, fom möjliggör Anconas förjwar med en garnison af 7 a 8000 man. Garla-ISagneu. En urgammal folksägen. (Forts. fr. nr 88 o. il) Redan ten näste Carl efter honom skall betydligt utwidga rikets makt oh ännu mera höja bef ära genom de underbaraste fälttåg, hwilka skola winna alla ti ders beundran. Den tredje skall ännu betydligare öla rikets makt, men utan att widga dess gränser, samt genom sin wishet, sin werksamhet och ihärdighet gifwa det en helt ny, förut oländ styrka, ett inre wälstånd och ett stadgadt hus hålls-fyftem, hwaraf inflytelsen skall ftråccka sig in uti flera päföljande sekler. Den sjerde, en af de owanligaste men niskor, jorden får fe, och lifa olycklig fom stor, skall, efter kortsyntas beräkningar, synas förswaga rikets makt; men den mos raliska styrka han utwecklar hos sitt folk, och den utomordentliga kraft, han wisar bet äga, sä snart tillfället fordrar, skall blifwa mycket wigtigare och werka långt fördelaktigare på detta folks karakter, än den ansenligaste landwinning eller den största wälmåga. Först 100:de år efter honom komma 2:ne Carlar på en gång. Dessa skola genom förenad wishet och tapperhet utföra ett werk, som warit alla deras företrädares syftemål; de skola öka rilets widd, anseende, ära och makt, icke blott genom förwärfwande af ett nytt land och ett nytt folk, utan fast mera genom underkufwande af detta folks hjertan och tänkesätt. De skola återgiswa riket dess forna betydenhet och inflytande samt folket dess gamla kraftfulla anda; te skola äterställa och befästa religionens och sedernas helgd, frihetens och wil mägans trygghet. Slutligen fallen ättling af dem blifwa den sjunde af de fios ra Carlarne; han skall göra fitt rike, om ej till tet största, litwäl till det mäktigaste och mest altade på jorden och brinz ga det till en i alla afseenden osedd höjd. — Längre är det mig ej tillåtet att för big uppdraga framtidens täckelse; men döm af hwad du hört, om icke de lidanden, som förestå ditt land, uppwägas af def ljusare kommande öden ! Här tystnade Engeln. Konungen afbörde detta tal med uns bran, rörelse och glärje. Småningom sjönk ban i en stum hänryckning, hwar: under han tackade himlarnes och bärffar rornas Herre för all Hans godhet emot honom och hans land. Nu erinrade Konungen fig, att Engeln lofwat honom ett teden såsom ett bewis