telar? OM är vet icke samma förbål: fonbe med qwinnorna? Men huru mots werka tesfa konvenansgiftermål, der den ene parten säljer fig till den andra för wiss yttre wedergällning, få länge grund. lagen helgar exemplet på sjelfwa thronens trappsteg? Och är det icke ett barbari emot dessa furstar och furstinnor, fom wäl åtmins stone måtte ega rätt att wara menniskor, med menskliga känslor oc menskliga pligs ter? Man fordrar af dem så mocket. Man fordrar att de ffola föregå folket med exempel af ädelhet och dygd; men man förbjuder dem fådant i eu af life wets wigtigaste frågor. Har man dä någon rätt att klaga öfwer dåliga före dömen, om en furstlig yngling i fförlefnad skulle söka en ersättning för de boz jor, fom samhällets grundlag pålägger Honom? Kan man då taga om exemplet af ett lösaktigt lefnadssätt mid samhällets tinnar sedan skulle sprida ojevlighetens gift genom alla klasser? Det är en oförtjent lycka i ett land med får dana lagar om dess furstar icke förfalla i ett lastbart lefwerne. Och dessa arma furstinnor, som icke få stänka fin kärlek åt en undersäte, wo re han också den mest wärdige, hwarföre göras de till offer för en hjertlös och omoralisk statskonst, vå de ide ens ega arfsrätt till thronen? Sannerligen är ide denna grundlaggdparagraf wärd att tagas allwarsammare, an man hittills gjort. Def undanrödjande fan ide annat än främja dygd och moral. Låt furftar och furftinnor, fåfom ralfolket will, wara fom annat foltk! — Moniteur de PArmee meddelar följande detaljer om staden Ancona, på hwilken plats uppmärksamheten för när warande sårdeles är riktad. Staden Ancona ligger nngefär midt emellan floden Trontos mynning och la Maestra. Dess hamn är pä en gäng den wigtigaste, säkraste och enda hamn påfwen eger mid Adriatiska hafwet, och fan ryms ma fartyg af betydlig drägtighet. Den är belägen tätt inwid staden och har for: men af en hästsko; östra delen begränsas af kajer och murar, fom skilja den från staden; den ffyddas af en fördämning om 700 metres längd. Djupet är mycket olila, och ehuru regeringen oupphörligen låter muddra, lider den dock af starl uppgrundning. Staden Ancona, byggd på sluttningen af en kulle, reser sig emellan twenne berg; på det södra ligger cidadellet, som förswarar staden och hamnen; på det norra fer man kyrkan Saint-Cyriaque. Platfen är wäl befästad, oh dess arsenal anses med rätta fom ben förnämsta iftyrtoftaten. Jnnewänarnes antal är ungerfär 25,000 och här drifwes en ganska betydande hans del med silke och ull. Ancona har flera gånger mwarit belä gradt. Fransmännen intogo staden 1797, desatte den 1831 och utrymde den ej förr än 1838. Efter italienska fälttåget har päfliga av