Norrländska Korrespondenten – 3 november 1860, sida 2

Den Stumme Öjwersattning. i Misstankan. (Forts. fr. föreg. n:r.) Hwilka herrliga tankar hade ej bott inom denna alabasterpanna! Och dessa ögon, huru klara och milda ha de ej blicfat in i lifwet och werlden, innan döden tryckte sitt förskräckliga insegel vå dem; Ja, denna qwonna hade synbarligen warit begåfwad med en sällsynt skönhet. Och den arm,, lille gossen, skulle Han icke till utseendet komma att likna sin moder? Hon fåg i andanow, efter för. loppet af några är, barnet, blomstrande och Iydligt, med hiertat fult af tacksamhet och kärlef, med fin hädangångna moders fötklarade öga blida wålsignande upp til fina fostersöräldrar. Sådana woro Mar rys tankar. — Så ung, få skön! — swiskade hon. — Herrans frid öfwer dig, du arma are ma qwinna! — Hon drog duken sakta åter öfwer den döda. Hennes dga fölte eftet hennes man.