timothej, oberäknadt den olja, fom möj: ligen genom pressning af fröna kunde erhållas. Wäxten Heter Phalaris Canariensis oh förekommer mild på Canariffa Barna, men odlas i Europa ifynnerhet på Sicilien och i Thiäringen, vod weterligen ide hittills i Swerige. (Ö. C.) Hjelp i nöden. Ett Engelskt skepp, ej långt från land, Af wåda råkat uti brand, Det war en ryslig syn! En gammal sjöman, djerf och käck, Med barn och maka stod på däck, Och blickade mot skyn. Tänk hwilka känslor stridde wäl J denna nyss så starka själ, Som förr ej stått på grund! Wisst stego rop ur djupsens nöd, Till Herren öfwer lif och död, J rtenna fasans stund. 1DtmmarttC 1 TT TJYSFEIVH Ey JE IHTV 2220 Emellan eld och watten än Syns walet fritt — han twekar — men Här gäller ett beslut! J djupet wäljer han en graf, För sig och dem han häller af — Nå måste steget ut. Men se! då sprang ett litet lamm Helt oförskräckt på däcket fram. Med blixtens hastighet Wår sjöman fick en ny ide, Han will försöka allt — låt se, Han lyckas än — ho wet? Han tar sitt lilla späda barn Och binder det med starka garn Helt fast wid lammets rygg, Och gossen wet af ingen nöd — Och fruktar sig för ingen död, Och hwilar derför trygg. Och med sin börda lammet samm Helt lätt till andra stranden fram, Der många wänner stå, Med öppna armar, öppen famn, Och slösa mänga ömma namn På dessa båda twå. Ack, må wi lära härutaf Att när wårt hopp syns gå i qwaf Och allting swiker oss, Wi ha ett menlöst offerlamm, Som bär oss öfwer djupet fram, Att wi ej må förgås: Wid konungars och rikens fall, Ja, när all werlden brinna skall, Wi stola säkra stå. Och sjunga Lammets nya sång, Att det med blod oss löst en gång, Wäl må wi fröjdas då! (Barn. Tidn.) Påwedömet. Papa, papa, lägger in försigtigt Petri nyckel i ett stort fodral, I en gammal aflatslåda. Wigtigt År att förekomma all skandal. Påfwemakten ligsger på sitt sista, Watikanen icke skyddar mer — Pio nono i ett helgons kista Packar mitra, kräkla, käpa ner. Han som är så helig, wis och from — Frihetsskrånet plågar ju hans öra, Till och med i sjelfwa — staden Rom. Heliga Guds moders i Loretto Sköra linnen hjelpa icke mer — Bättre smakar mat, ett glas sorbetto Wandraren som uppå resa är, vin att fasta, läsa pater noster — Usla, snöda prestlist drag för fan, Så fördömd nu sjelf i i dina kloster, J den gamla, wigda, smorda stan. Band och bullor med förakt behandlas, Oh hwad skall den gudamannen göra, jus, reliker, radband, aflat, digt — .