Mary swepte en shawl om fina skuldror. Hon hade ännu en promenad att göra. Skyndsamt begaf hon fig från föräldrahemmet och tog wäger åt den ett stycke derifrån delägna byn. En krolig och smal gångstig, på begge sidor bewuren med widebuskar, förde hennes steg dit. J ena handen dar hon lyktan, i den andra en korg med lifsmedel för en sjuk qwinna, som warit i hennes föräldrars tjenst. Sedan flera weckor tillbaka gjorde hon dagligen ett besök wid dennas fjutk: fång, och först i dag hade Hon fördröjt fig tills qwällen fom öfwer henne. Utan fruktan ilade hon med snabba och lätta steg den wäldekanta wägen framåt. Plsts. ligt stannade hon. — War det icke ett qwidande, liksom of ett barn? — Hon lyssnade. Riktigt. Ljudet kom från de närstående buskarne. — War wäl ett barn utsatt härstädes? — Sakta och försigtigt böjde hon grenarne åt sidan, satte loktan på marken och begynte söka. Under en af bnskarne låg en qwinna och bredwid henne ett qwidande barn. Qwinnan war död. Mary förskräcktes, men förlorade ändock Ke sin själsnärwaro. Hon tog upp det