— Jag afskyr detta stycke fortfor akisren; det har minskat den beundran, jag eljest för er hyser. Rollen war ocfå i sig sjelf alltför eländig, man måste medge det; stycket handlade, tror jag, om en mättig mans fall; om en skicklig underhandlare, som öfwerger den han förut dyrkat; om en statskonst, som uppoffrar pligten för nya förhållanden, grundsatser för håndel: fer, ett lands intressen för en person, en hel nations för en handfull utländningars . Ad, hr Potier, hwilket ömkligt stycke! och hwilfen besynnerlig roll ni der spelte. Talleyrand steg upp, twifwelsutan för att afbryta all widare fortsättning af samtalet, och redan hade han fattat sin krycka, då hang betjent inträdde medförande ett just i ögonblicket ankommet num mer af Monitören: det war för den 26 Juli 1830! — Ers exedeng, yttrade Tallevrand, denna tidning är wisst ämnad til er. — Läs den ni, hr Potier, genmälte aktören, för mig ... eller för er sjelf, om ni behagar. Talleyrand uppwek bladet och nästan i famma sgonblick föl det ur hans hand.