bekanta mellanspelet den 18 drumaire; jag svelade förtrogen åt bufwud-aftören under hans båda roller af förste konsul och kejsare; jag åc nu gammal och mitt minne år osakett, dock will jag påmmna mig att äfwen hafwa haft några ord att yttra i ett blodigt forgespel . — Gom hette? — Hertigen af Enghien. — Min herre! utropade Trlleyrand i det han reste fig med någon häftighet och spände fina skarpa ögon i den djerfwe skädespelaren. Han lugnade sig doc strart åter och yttrade endast: Behagar ni fort. fara, min hette? — Uwad skall jag widare såga er br. . Poner? Min skådespelare-bana år få inwed! ad, så mångsidig, oredig! Jag har haft att göra med så många olifa publiker, författare, pjeser. bättre och fåmr re; för öfrigt bar jag alltid spelat af smak, af inte kallelse, utom att fråga efter före fattarens namn, eller styckets wårde och moralitet; jag har haft för grundsats att emottaga alla roller utan undantag, för att deraf draga det båsta mojliga parti såsom en samwetsgrann attör, hwilken framför allt fer på fin teaters intressen.