mig, medan jag swänger mig hår i en salong; fom war ämnad honom; ni har öfwerhopat mig med hans titlar, hans wärdigheter; nå mål, jag uppdrager er att erbjuda honom. i stället föra mina roller och mitt namn. Jag beter nu Talleyrand, må han falla fig Potier om han få tyder, gå! — Förgåfmes fökte jag föreställa honom det bästa jag kunde, huru föga passande ett dvlikt stämt war; han strattade mig mitt i synen och fwar rade: Säg til den, som skickat er, att jag kommit hit genom dörren, oh att, om man will ha mig härifrån, skall det ske genom fönftret. — Genom fönstret! Nå wål, den uts mågen kunde jag wål odså bereda honom. -Jag stall gerna wara ers höghet behjelplig derwid. — Nej, genmålte furfien, efter ett ögonblida ofwerläggning. Gå ni til den der herrn och fåg honom, att aktören Potier anhåller om att få åran betyga honom fin wördnad. — Huru, ers exellens skulle wilja? ... — Det är ju alldeles i sin otdning, att jag blir aktören Potier, då han enmwi