Norrländska Korrespondenten – 24 oktober 1860, sida 2

2ce s2 —— mille wål ljudligen protestera deremot men tystades genom en befallande wink af sin husdonde. Denne med så såga ceremoni emettagne resande war — furst Talleyrand, prins af Benewent. Efter några minuters förlopp upptäck tes imellerud råtta förhållandet och hotel: wärden uttömde sig i ursäkter för att söka godtgöra sitt misstag, fin dumhet. — Jag förlåter er gerna, fade Talleys rand till honom; men hwem år då den oförskämde, fom tillegnat fig mitt namn och mina run? — Af ers höshet han år aldeles oftyl: dig, det år jag fom gifwit honom allt sammane; han har bara tagit emot. — Nå wal, bed honom nu ge det tilbafa igen. — Ack ers erellens, han enwisas att behålla det. — Det år då någon gammal diplomat? — Det är en gammal aktör, fom kallar fig Potier ... — Aha! jag nästan anade det. — Föreställ er, att denne fördömde avdlare nyss wågade swara mig: hi de Talleyrand, fåger ni, har måst krypa in i en simpel kammare fom war bestämo för