buske inwid floden och utmärkte Målet derigenom att han fästude fin näsduk wid en gren. Härpå fyndade han åter in i källaren, npptog fin liocka, ett dyrbart minne, från hwilket han, oaktadt all fin nöd, ide welat skiljae, han såg att klockan war twå. Rmqa iid behöfdes för att utföra arbetet, ty ännu aldrig hade Ho race anwändt större ifwer. Efter 18 mi nuter war muren få wål och noga åter uppförd, att äfwen den skarpaste blick id kunnat märka någon förändring. Efte werkställandet häraf, uppdrog Han muret framför nischen, och sedan detta war ful bordat, återstod ännu att uppföra en mu framför den förra och att förse denna met tjock rapvning, såsom den okände föreskrif wit. Flintwood war just sysselsatt at påslå den sista murslefwen, då den ftor dörcen, hwars riglar han förut fråndragit långsamt öppnades och hans bewlighets fulle ledsogare inträdde. Eit sardonisk leende lyfte ut hang eldiga ögon, in inte funde i öfrigt urskiljas af hans ansigte — RNi år punftlig: min wån, jade han närmande fig och liggande handen på Flintwoods arm. Jag ålffar punf:lighet och nu då mi äro särdiga att afligens