utfinna ett medel att åter uppleta stället. Nischen kunde han ju lika fullt tillmura, såsom honom blifwit uppdragit. Denna plan bragtes genast i werkställighet. Ge nom ansträngdt arbete utwidgade han hålet i muren och kröp ut, för att der widtaga nödiga förberedelser. Natten war kolmörk, och han kunde ej utröna mera, än att han stod i en djup graf, som tycktes omgifwa byggnaden; grafwen war brant och sluttande; men Horace kände fin kraft ökas och han åter wånde skyndsamt in i källaren. Han lade åter locket på kiftan och fåftade skrufwarne löst, kröp ut genom öpp ningen och släpade kistan efter fig. Med otrolig ansträngning lyckades det honom att bringa den tunga ekkistan på andra sidan graswen ty denna war hår wåtr od) flipprig. Wattnets sorl urskiljdes tydligen närheten; tätt inwid byggnaden reste fig en mörk häck af albuskar, genom denna fortsläpade han fin börda och ine om fort flod han wid stranden af en större flod, hwilken han war fult öfwer tygad flöt till den stad han nyligen femnat. Han hade intet ögonblid att förlora, hastigt förde Han derföre kistan i en tät