äfwen efter denna storm få förfpörja en och annan olyda till sjös. — Tidningen Helfingen för ben 12 dennes har ett widlyfrigt referat röran: de ben pågående undersökningen men gultfmeden och rådmannen Wedin i Sö derhamn, hwarur wi hemta följande: Sistliden onsdag klockan half elfwa företogs ånyo till behandling wid bir warande rädhusrätt målet emot för förs falsknimngobrott och tontrottförfuulning tilltalade råtmannen, gultmeten Anders Wedin. Sevan förra vanfakningdsyproto: kollot blifvit i parternas närwaro uUupps läst och justeradt, upplystes att den ena af de af magijter Rönnqwist beställda lingarne blifwit genom magistraten i Sötertelje infordrade och företeddes nu, hwarjemte egarinnans yvttrande derom upplästes. Ringen togs i betrattanre och befanns innehafwa en fontrolljuimpel, hwilken ansågs lätt kunna wara falsk. Magister Nönnawist, fom mar närwva: rande, företedde äfwen den andra rins gen, hwilken tydligen utwisade den af wittnet Hedqwist omförmälta fortanten omkring tontrollstämpeln, fom dessutom war mycket swag och otydlig. Derjemte företeddes den från myntoch tontrollwerkets öferdivettör sembete återkomna, bagaren Nordahl tillhöriaa broschen Åfwensom hans ring, hwarjemte öfwerdikettör rsembetets skrifwelse derom uppli stes. Enligt densamma innehöll broschen tre olika legeringar guld, nemligen bladet 18 karat 6 grän, och således war fullödigt, underlaget 17 karat 7 grän (således fem grän underlödigt) och fielfwa nålen endast 17 sarat 5 grän; Årde bokstafwen salnades. Det ansägs ide omöjligt att tontrolleringen försingått med finsiljwersaftryck på fått det i tidningarna införda referat öfwer förra ransatningen upplyst. Ringen mar ett grän underhaltig och det syntes troligt att det gamla statswapnet, som det war en olaglighet att begagna, warit ditsatt med berätning att tunna göra tjenst i stället för den satnade kontrollstämpeln. Med anledning häraf yrtade öfiverdirektörsembetet att åtal skulle wäckas mot Wetin för underbhaltiga guldarbeten, att undersökning med kontrollören skulle mids tagas huruwida han lemnat stämpeln ifrån fig till Wedin, få att han otillbörligt tunnat begagna densamma eller om han stämplat lösa gulrbitar, hwiltet är stridance mot författningen, och att, om få nödigt befanns, Åtal mot fontrollören skulle wäckas. Wid ven undverfötning, som magistraten med anledning häraf hållit, upplyftes, att intet före kommit som kunde föranleda åtal mot kontrollören, utan more det troligt att Wedin ur någon stämplad botten till s. k. bottenringar tlippt den kontrollerade biten som war fasilödd i broschen. — Den från Sundsmall till wittne inkallade guldsmedsgesällen Lundgren sökte Wedin jäfwa, enär han skulle hafwa spridt esanna rykten om honom och för öfrigt skulle mara angifware, äfwensom för det i fue wara delaftig i den wini —