relse, hwilken pinsam tanke; hwem met hwilfen förfärlig hemlighet som blefwe med henne begrafwen; hwem funde berätta historien om hennes död? Hwilka oerhör: da förbrytelser, hwilka nedriga handlingar kunde dessa lädpar afflöja, om def falla tostnad kunde lösas? Kunde han för ads tid begrafwa henne, med den mörka hewr lighet fom omswäfwade henne? Nej, nej. — Horace undersökte genast källarens wäggar oh det lockades honom slutligen att upptäcka den ottte muren, Han ans wände fina werltyg och efter femton mi nuter, under hwilka ängestswetten stod honom i pannan, hade han gjort en öpp: ning i muren; den inströmmande friska luften swalkade hans brinnande finder och han urskiljde sorlet af rinnande matten. Det war tydligt att byggnaden, i hwilken han blifwit på ett så sällsamt fått införd, war belägen i närheten af en flod, om ide inwid sjelfwa stranden. Ca wild, romantiff plan uppfteg hastigt i hang hierna, få outförbar den föreföll, eggade den desto mer. Hwarföre icke fortskaffa liket till flodstranden, derifrån detsamma sedan kunde bortföras till en christlig be grafning? Ty han twiflade ej att funna