Norrländska Korrespondenten – 17 oktober 1860, sida 2

ler, sade han, man gör mig möjligen tid werkiyg för ett fasansfullt brott; jag fan och will ingenting företaga i denna blinda owisshet. — SÅ wälj emellan detta arbete och döden, framhwäste den obefante, skärande tänderna, i det han framdtog en pistol och höll framför den unge mannens panna. — Ert beflut? frågade han, och rösten mar låg, men hemskt klar och tydlig. — Jag bifaller, swarade Horace, utan att förråda tecken fruktan. — Nå wål7, yttrade den oder kante, och nu lemnar jag er åt er sjelf; om ert arbete utfaller till mitt nöje skall ytterligare 100 Souvereigns ersätta er för den fruktan jag måst injaga — Han antände en jernlampa fom nedhängde från taket, och med ett hofligt godna, lem nade den obekante hwalfwet samt riglade dörren efter fig. — Horace war ensam i det tosta ödsliga rummet. Cu hemskrysning öfwerfoll honom, men drifwen af den allt öfwerwinnande nyfikenheten, beslöt han trots ångestswetten, att öppna den tilslutna kistan. Hända hwad som bhelst, han måste kasta en blid på den fratt, fom hår war förborgad och Horace Fliniwood, då han en gåna beslutat sig till,