Norrländska Korrespondenten – 13 oktober 1860, sida 2

ord af kåärlek oh lycka, hwilka fyllde hans bröst. Men dä han såg att Martha, alltför rörd att kunna tala, endast med en wågrande åtdörd beswarade hans bön, kastade fig Elson til hennes fötter och bönföll, att hon ef måtte afflå det namn han erbjöd henne. Han förklarade, huru han bedragit fig i afseende på Josef, oh att swartsjukan allenafl hade gjort honom få hård och oblidkelig under deras sista möte. Han berättade henne slutligen de steg han tagit för att återfinna henne, resans faror och den förtwiflan, hwarje ögenblick af dröjsmål förorsakat honom. Ehuru djupt rörd och tacksam för denna kärlek, få fann och få passionerad, fortfor Mars tha i fin wägran. — Wår ställning år för olika, fade bon, jag fan ej mottaga ett dylikt offer. — Om ej för min Full, få åtminstone för er stackars brors, återtog han wisande på Josef, fom uco rörd blid åhörde deras samtal, Will ni då förgifta hans sista stunder med att ingifwa honom den före sltålningen, att ni skall få ensam och utan stöd, och att han warit orsaken tik er olyde, Om det äfswen är ett offer jag