Norrländska Korrespondenten – 13 oktober 1860, sida 2

— Hwad ni skulle wilja gifta er med systern till en salteador? ntropade Josef. — Salteadoren har blifwit en tapper soldat, fade Francis och täckte Honom fin band. — Du hör, Martha, utropade Heling med glädje ... Ad jag skall då nöjd, nu då jag år wiss att mina brott ej hafwa warit et hinder för din lyda ... Tack för min systet och mig, mr Elson! Måtte Gud belöna er för ert ädla handlingssätt och för den glädje, ni sprider öfwer mina sista ögonblick! Oaftadt den wansinniga glädje, som genomströmmade Martha, då hon fick se Francis hade hon åtnöjt fig med att uns der tyftnad tiycka den hand, fom den unge engelsmannen räckte henne. Med hjertar flappande på en gång af glädje och ängest hade hon sedan legat fnåböjd bredwid fin bror i stum bånförelfe blickade upp till mr Elson. De främmandes närwaro hade fört hindrat Francis at kasla fig til hennes fötter, såsom han återscendets hänförelsea måhända skulle gjort, om han funnit henne ensam med sin dror. Sedermera hade den sednares föttwiflade tidsiänd dittille på hans läppar awäfi de