nad ej har for nårwarande — ja fuse q ner Farbror dodf af det ofwanstående, att wi uti patriotism och folterlandstärlek fullt ut funna mäta oss med hwilken annan stad fom helst. i Farwäl emellertid på en ftund! Wår Rådhusklocka ljuder på få owanlig tid, att något sällfamt måste passera ute i staden — — — Efter att ha gjort en promenad i fria luften får jag nu af sluta min lilla epistel. j På torget, hwarifrån jag nu kommer, war mycket folt samladt. Brandwakten, till hwars äligganden det hörer att hwarje afton kl. 7 ringa i Rådhusklockan, hade denna gång warit före sin tid hela tre qwarts timma. Som detta lärer händt någon gång förut, så blir mannen troligen afstedad. Häraf finner man huru olyckligt det ibland fan wara att wara före fin tid. Bättre då att wara efter, men böjt torde det ändock wara att följa med ti deu. Som posttimman är inne refoms menderar jag mig för denna gång Farbrors tillgifne Filurus u:o 2. P. S. Uti miu uppsats i n:r 75 finner jag åtskilliga tryckfel, Hwarutinnan jag anhåller om rättelse. Så t. er. står det förfmann i ft. f. förfmuns no, hwars 50 öres ftädning åffådvarne i ft. f. bwar8 åskådning 50 öres åffådarne oh på slutet Farbrors i ft. f. Farbror, hwarjemte några fil jetecken på orätt platå insmugit fig. Densamme. — Med anledning af den fest, som inom wårt fosterland så allmänt blifwit firad, till minne af 300:de årsdagen, af den store konung Gustaf I:s dödsdag, ans fe wi of böra återtalla i wåra läsares minne ret afstedstal, fom konung Gustaf! höll till rikets församlade ständer kort före fin död. Omgifwen af sina söner, uttalade sig den ålderstigne konungen då inför folkets ombud på följande sätt: Jag wördar Guds matt, fom i mig åter på Swerges gamla tron upplyftat Swerges gamla konungaslägt från Magz nus Ladulås och Karl Knutsson. De bland eder, som något till ålders komne äro, hafwa twifwelsutan förnummit, hus ru wärt kära fädernesland förut i måns ga hundrade år warit i stort elände och betryck under främmande herrskap och konungar, enkannerligen under den omils de tyrannen, konung Kristian, och huru det täcktes Gud genom mig befria of från detta tyranni. Derföre bör of, bög och låg, herre och tjenare, gammal och ung, samma gudomliga hjelp aldrig förgäta. Ty, hwad man war jag, att fördrifwa slik mäktig yerre, den der ej allenast res gerade öfwer tre konungariken, utan ock war med kejsaren och de wäldigaste furstar nära förbunden och befryndad? Ej kunde jag mig denna ära föreställa, då jag i skog och ödefjell måste sticka mig undan för fiendernas blodtörstiga swärd. Men Gud dref werket och gjorde mig till fin underman, på hwilfen Hans allsmättighet skulle uppenbar mwarda; och må jag wäl likna mig wid David, hwilken Gud från en ringa herde gjorde till en tonung öfwer allt folket. Jag tackar eder, trogne undersätare, att J mig till konungslig höghet welat upphöja, och till en stamfader i edert konungahus. Ej mindre tackar jag eder för den trohet och bistånd, fom I mig bewisat hafwen uti min regering. Att under denna tid Gud låtit sitt rena och klara ord inkomma, oh att han också CDCC7O07O7jO0700707 eeeFUE ken sedan fållde mig för detsamma. Allt