att jag håslit mitt ord. Jag där en fol dats död, och man skall fåga att jag fulgiort min pligt wål. I min fifta timma tadar jag er för det ni låtit mig på detta fått försona det förflutna. Alltför rörd att funna tala, räckte Frans cie honom fin hand, den Joseph med ifwer satiade. — Vad, min herre, tack, återtog den fårade. Jag skulle ej wågat bedja er om detta. — Glömmom det förflutna, fade Frans cis i det han detraktade Marthas afmags rade och tröttade drag. Wi skola låka er. Jag skall föra er med mig. Han skakade på hufwudet. — Mina dagar äro räknade, sade han; och i sanning, om man erbjöde mig att förlänga dem, skulle jag asslå. Jag har warit brottslig, mr Elson, men jag har äfven warit mydet olycklig. Twå gån ger har jag orättwist blifwit beröfwad min egendom. Man bar förföljt mig för ett brott till hwilket jag war oskyldeg. En eländig, fom jag ryckt ifrån döden och hwilken jag skött och wårdat fom min egen btor, anilagade mig för ett brett begånget af en bror til den domare, hwil.