Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1860, sida 2

u SS J stället för att upphinna den exveditios nen, blef man alt mer och mer efter den. De försakelser oh faror, man måsie uthärda, räknade Elson får intet. Midt under de största wådor tänkte han blott på den tidsförlust de orsakade. Men få lefde i stället Hosmer i stän. dig förtwiflan. Hans enda förströelse, bang enda sysselsättning destod i i tilre dandet af någon fmaflig rått, då han eller Elson under wägen dödade något willebråd; men hans fördömde kaurat lemnade honom nästan aldrig tillfälle att i frid förtära produkterna af fina fulinariska orbeten. En dag ibland andra måfte pen olydlige qwarlemna en totemada fom han tillredt på ett bisonhufwud, och af hwilken rått han lofwat sig en kofllig måltid. En annan dag war han nära att revoltera; men feende en tär i fin wåns öga, då denne underkastade fig att wänta på Honom, bekämpade den hederg. mannen fin gurmandi; drog en djup fud, spånde åt sitt bålte och begaf fig modigt i måg åtföljd af Elson, fom med slum tacksamhet trydte hang hand. Utan twifwel beftyddar af den gud, bwifen som man fäget wakar öfwer de