Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1860, sida 3

? 2 — Men jag wil ej mwånta få långe, jag. J afton beger jag mig i wåg. — Men ni har ju ingenting i ordning. — Det betyder iatet. — RNämwål, gif mig åtta dagar, och jag följer er. — Jag fan ide. — Twå dagar. — Om ni blott wisste, i hwilfen förs färlig ängslan jag är, min stackars wän. — Rå oet skall aldrig blifwa sagdt att jag låtit er resa alldeles ensam. Min medhjelpare sår afsluta inpackningarne. Hosmer war i sjelfwa werket en man med hjerta och hyste en uppriktig tilgifs wenhet för fin unge landsman. Han skyndade att göra de mest oundgängliga förberedelserna för resan, men Elsons feberaktiga otålighet lemnade honom ej tid att fullborda dem. Följande dag war Elson, åtföljd af sin wån, på wäg att uppsoka Martha. Allt hwad trowärdiga man sagt honom om erpeditionens faror, om det sorgliga öde, som troligen wäntade dem, hwilka deltogo deri, fördubblade Francis ifwer att upps söka miss Hesling. (Horij.)