fötter och, trotsande ert fårakt, bönfalla om förlåtelse för en stackars flicka, som älstat er få, fom ni aldrig mer fall blifwa älstad! Farwäl, Francis! ... farwål! måtte ni blifwa lycklig, mycket lvälig! Alla mina böner äro och skola wara för er. Glöm mig, ty äfwen ni älskade; ni har sagt mig det. Jag minnes få wål den dag, då ni begärde min hand ... gode, dyre Franc cis! ÄÅtminstone fall ni göra mig rått wisa för det jag gaf er afflag ... Ad, detta ursäktar ej mitt bedrägeri, jag wet det blott allt för wäl. Min bror ropar mig... jag måste sluta ... Det förefaller mig fom fule jag wid förseglandet af detta bref ännu en gång skiljas från er. Farwäl! Min droc uppdrager mig att fåga det han går att anwända det enda medel, Gud lemnat bonom att bewisa fin tacksamhet. J stället för att leswa som brottsling, will dan läta döda sig som hederlig karl. Han har återtagit sitt namn, sitt werkliga namn, Helling. Jag skulle ej wågat munts ligen säga er allt detta; ni bör förstå hwarföre.