Norrländska Korrespondenten – 3 oktober 1860, sida 2

— Jag år Francis Elson, fade den unge mannen i det han lade läpparne mot nyckelhålet. Jag wet att ni år dere inne med desperadon. Man åmnar wifi tera huset; jag kommer för att rädda honom, Öppna; I han ide ett ögonb lick att förlora. Francis hörde ett swagt mummel in. ifrån, rummet; tydligen rådslog man. Slut ligen öppnades dörren. Wid stenet af en nattlampa upptäckte Francis en i kappa inswept man, fom stod nära bredwid Martha och med hotande ägonfaft betrat: tade honom. Utan att kasta en blid på miss Dietrich, hwars anlete uttryckte blygsel och förtrvifs lan, framställde Francis för desperadon de mått och steg man tagit för att förfätra fig om hans person. — De skola ej taga mig lefwande, mumlade banditen i wild ton. — Hör på, återtog Elson; tag min kappa och hatt. Gå sedan ut och begif er lugnt nedåt gatan. Den man som står på wakt wid porten skall säkert taga er för mig, och ni derigenom funna af lägsna er utan swårighet.