Norrländska Korrespondenten – 29 september 1860, sida 2

AAA —l — wändande mot den unga mannen sitt sköna, i tårar badande ansågte; jag? Ja, Martha, jag min högt älskade, ni fom ryckt mig från dessa kånslor af en samhet och ledsnad, för hwilka jag war nära att duka under. Såg, Martha, will ni fullborda ert werk och för alltid gifwa mig denna hand, fom jag nu trycs fer mot mitt hjerta. — Ec hustru! upprepade miss Dietrich med en uppswallning af glädje, tadsamhet och kärlek som kom Francis hjerta att darra af förtjusning. Men plötsligt fördystrades hennes strålande ansigte och uttryckte endast den dju pasle förtwiflan. — Min gud, hwad går åt er? utros pade Francis. — Abi olycklige fom jag år, fade hon, betäckande sitt ansigte med båda händer. Jag kan ej bli er hustru. — Ni kan icke! utropade Francis förwånad? men, min gud, hwarför det då? — Fråga mig ej Francis ... Denna förening är omöjlig. — År det min rikedom? Fruktar ni att emottaga hwad fom werlden skulle bes trakta fom ett offer? ... Tror ni wäl ...