Norrländska Korrespondenten – 26 september 1860, sida 3

Till följe af en finkänslighet, lätt att förstå, gjorde Francis ännu en stund inwändningar mot Marthas förslag; i djupet af sitt hjerta war han dod mycket lycklig deröfwer. Under åttta dagar höll miss Diettich troget den sjuke sällskap. Tillfrisknandet gick få mycket fortare, fom han i sjelfwa werket ej hade warit farligt sårad. De fifta dagarne hade han erhållit tillåtelse att stiga upp oc) att tillbringa större des len af dagen på en hwilsoffa. Med sitt arbete i handen fatt Martha i en fåtölj wid den sjukes sida. Ån samtalade de, än läste hon högt för honom, ån spelade hon älsklingsstycken på pianot. Francis hade redan några dagar haft lof att gå fram och tillbaka i fin fammarre, då läkaren underrättade honom att han finge gå ut. Aldrig har wäl någon siuk med större föld åhört en nyhet, ans nats få ljuf för den tillfrisknandes öra. Då miss Dietrich wid sin wanliga timma anlånde, omtalade Francis läkarens löfte i en få förtwifladt dyster ton att denna ej kunde hindra fig från att ffratta, ehuru hon på botten af fitt hjerta fånde fans hända lika liten luft dertill fom Elson.