Norrländska Korrespondenten – 26 september 1860, sida 2

okände. Hastigt wändande sig om sköt denne i sin tur på engelsmannen, som dock, tack ware mörkret, ej träffades. Ledd af ljudet från den änyo flyende banditens steg, aflossade Francis i denna riktning ännu ett skott, hwars werkan han dock ej kunde se. Slutligen inseende faran och gagnlösheten af en förföljelse i mörkret, återwånde han till hotellet. Ehuru bang blessyr ej war särdeles djup, blef han dock, då han skulle uppstiga till sitt rum, nödsakad att stödja sig wid en uppassares arm. Man slickade efter en låkare; men denne kunde ej komma förrän följande morgon. Då kirurgen ankom, förklarade han att han ej trodde såret farligt. Elson blef likwål förbjuden all syssellsättning och ålagd att iakttaga den fullkomligaste stillhet — en föreskrift den han dock straxt eftet läkarens bortgång bröt emot; han låt gifwa fig penna och papper och skref ett bref til Martha, hwari han underråt: tade henne, att han blifwit lätt färad och derföre ej på ett par dagar kunde föga något besöf. Den person fom framförde brefwet, war just densamme, hwilken aftonen förut hjelpt